Har du inte sett den?

 

Även fast den har sina brister så är Interstellar en fantastisk Christopher Nolan-fylld bioupplevelse! Denna rymdresa fyller en med starka känslor om och om igen samtidigt som man ofta undrar: Är allt det här verkligen vettigt?

 

Hemma på jorden är det mindre schyssta förhållanden. Det finns knappt någon mat kvar och det konstant smuts i luften. Cooper, spelad av Matthew McConauhgey (Dallas Buyers Club, Mud), är som alla andra på jorden - han är bonde. Han äger ett gigantisk majsfält som han sköter om men hjälp av sin svärfar Donald, spelad av John Lithgow (3rd Rock from the Sun, Rise of the Planet of the Apes), sin son och sina robottraktorer. Han har ett starkt band med sin dotter Murph som börjar vingla på kanten när Cooper bestämmer sig för att åka iväg på en rymdfärd. Hans uppdrag blir att hitta en ny värld för mänskligheten att leva på då livet på jorden har blivit aldelles för ohållbart. Ett gäng astronauter blir ivägskickade genom ett svart hål för att ta sig till planeter som är i helt andra galaxer där det möjligen finns ett nytt hem för människorna. Det är svårt att skriva något mer om handligen utan att förstöra filmen tyvärr. 

 

Christopher Nolan återvänder med ännu en fantastiskt film. Han gör debut inom sience fiction genren och gör succé. Med en repertoar bestånde av Inception, The Dark Knight, Memento med flera, så förväntar vi oss nu en fantastiskt film ifrån honom - och man blir inte besviken. Nolan håller fast vid sina regitekniker som fungerar så väl och har skrivit ihop en otrolig historia tillsammans med sin bror Jonathan Nolan. Hans inspiration ifrån 2001: A space odyssey och Alien syns dock ganska tydligt i både handligen och filmtekniken. 

 

 

Första akten i filmen är vad som drar ner det stora hela tyvärr. Den är väldigt utdragen och även ganska onödig ibland. Helt plötsligt så ska Cooper åka iväg utan någon slags djupdykning i uppdraget. Takten känns ojämn i denna del av filmen vilket skapar en obalans med första och andra akten. Däremot så grundas ett väldigt starkt band mellan dotter och far i denna akt som sedan spelar en stor roll i filmen. 

 

Andra akten är helt fenomenal. Otroligt vacker miljö, storslaget skådespeleri och mind-blowing handling. Man upplever flera olika känslor när man ser filmen. Glädje vid synen av sådan inlevelse av skådespelarna. Spänning vid varje händelse i förloppet. Rädsla vid rymdens oändlighet. Nolans lek med tidsdifferens är enormt slående, det framkallar stor respekt och rädsla för livet själv. 

 

Cooper är en föredetta ingenjör och pilot, vilket gör honom perfekt för ett uppdrag i rymden nu när det är slut på kvalificerade människor på jorden. Matthew McConaughey är sannerligen på tillbakavägen i sin karriär. Hans karaktär fattar sådant djup och emitonella nivår i denna film som drar in publiken till kanten av förundran konstant. Bandet med dottern griper fast i en och släpper aldrig taget, tack vare McConaugheys insats. 

 

 

Astronautbesättning består av fyra medlemmar. Anne Hathaways Amelia Brand är den viktigaste, och Hathaway (The Dark Knight Rises, Les Misérables) är ortolig som vanligt. Hon tillför en stor mänsklighet till gänget astronauter just pågrund av hennes känslor och hennes brister. Relationen mellan henne och Cooper växer enormt under filmens gång då de räddar varandra både fysikskt och psykiskt. 

 

Hemma på jorden visar Jessica Chastain (Zero Dark Thirty, The Help) som Murph och Michael Caine (The Dark Knight, The Prestige) som Dr Brand vardera sina bästa instatser någonsin. Caine ger djupet som behövs och är en händig karaktär att använda vid förklaring av fysik. Chastain tar även på sig den manteln men ger även samma mänsklighet som Hathaways karaktär gör. 

 

Handlingen har sina små hål. Visa fysiska begrepp verkar helt osannolika och ibland dåligt förklarade. Men om man ser förbi det så fastnar man i Nolans mystiska rymdfärd fylld med känslor, action och helt enkelt otroliga upplevelser och man kan inget annat än att älska den resan. 

 

Av Albin Sundberg