The Hunger Games: Mockingjay - Part 1 recension
Kategori: Allmänt
VIVA LA REVOLUTION
Hunger Games återvänder med Jennifer Lawrence men även med ett nytt koncept som skiljer sig från tidigare filmer. Funkar det? Det kan du ge dig fan på.
Mockingjay Part 1 börjar precis där Catching Fire slutade. Katniss motsägelse mot Huvudstaden gav befolkningen av Panem hopp, hopp om en annorlunda framtid. Den motsägelse som startade i första filmen när Katniss och Peeta vägrade döda varandra exploderade och inspirerade distrikten i slutet av Catching Fire när den elektriska pilen träffade arenans tak. En revolution har påbörjats. Katniss finner sig nu bland andra rebeller i den underjordiska distrikt 13 där revolutionen planeras för fullt. Plutarch, återigen spelad av Philip Seymour Hoffman (The Master, Mission Impossible III), och den nya karaktären president Coin, spelad av Julianne Moore (Boogie Nights, The Big Lebowski), lägger ut en karta för Katniss hur de har tänkt att revolutionen ska spelas ut. De vill att hon ska vara ansiktet för revolten, den som befolkningen kan relatera till och ge sin tilltro till. Men kan hon stå för förödelsen och döden som tillkommer med denna strejk mot Huvudstaden?
Som vanligt så snor Jennifer Lawrence showen. Hon är lika slående i denna film som de tidigare. Hennes känslofyllda men ändå hårda karaktärsspelning av Katniss är gripande. Katniss får så många nyanser tack vare Lawrence otroligt stora spektrum av talang. Som en del i en gigantisk kassako för Hollywood så var det helt klart ett genidrag att sätta henne i huvudrollen. Hon kör över Twilights Kristen Bell och Divergents Shailene Woodley och visar prompt vart skåpet ska stå inom ungdomsfilmserier.

Filmindustrin har en underligt populär strategi att dela upp berättelser i onödiga många filmer istället för att göra en film. Jag är inte ett fan av detta. Jag tycker att beslutet att dela The Hobbit i tre delar eller att göra två sista Harry Potter istället för en är dumt. Det är endast ett utdragande av processen för att tjäna mer pengar och det tillför sällan positiva aspekter till berättelsen. Part 1 av en uppdelning känns alltid som ett mjölkande av ett tunnt material för presentera nästa film, och det får inte någon pay-off. Så jag var skeptiskt till Mockingjay Part 1, jag trodde inte den skulle vara dålig och nästa film skulle vara den bra delen (plus att en trilogi ser snyggare ut en kvadrologi). Men jag hade fel. Mockingjay lyckas bli en spännande film utan att kännas som en onödig film mellan tvåan och slutet. Den utvecklar en intressant historia i det stora uppblåsandet av revolutionen. Den utforskar vilka strategier och drag som utförs på en politiskt samt ett militärt plan för att lyckas med revolt. Rebellernas strategier blandat med karaktärsförhållandena ger oss en värdig berättelse.
En oväntad juvel är att det är ett otroligt bra soundtrack till denna film. De har samlat ihop de stora nykomlingarna inom musikvärlden och låtit dem producera låtar som är exceptionella. Dessa låtar förtjänar en lyssning, före och efter filmen. Den häpnadsväckande bra låten av Lorde avslutar filmen och ger ett leende på läpparna innan man går därifrån.
Den tredje filmen går ifrån tidigare koncept. Det är inget Hunger Games denna gång. Den utforskar ny mark inom universumet som är byggt utav spelen. Men var icke rädd, det lyckas galant. Rädslan att detta nya historieberättande skulle falla platt kan suddas bort. Själva byggandet av revolt intresserar faktiskt mig mer än att se vem som kommer överleva i ett spel till döden. I de tidigare filmerna var jag inte orolig, jag förstod att Katniss skulle överleva och att spelen skulle vinnas i slutet av filmen. Men denna film tillför något nytt, en spänning som inte fanns förut. ”Jag vet inte vad som kommer hända! Vem som helst kan dö!” Själva grunden av filmens berättande är inte lika självklar som tidigare. Det kan komma vändningar som ändrar filmens riktning helt vilket ger en helt ny känsla av spänning.
Alla karaktärer är fantastiskt utförda. Peeta (The Kids are Alright, Red Dawn), spelad av Josh Hutcherson, är lika fascinerande som tidigare trots kapningen av tid framför kameran. Philip Seymour Hoffman, Julianne Moore, Liam Hemsworth som Gale och Elizabeth Banks som Effie är otroliga karaktärsspeglingar och alla ger sin del till filmen för att driva den framåt. President Snow, spelad av Donald Sutherland (M.A.S.H, The Italian Job), är mer skrämmande än någonsin. Den onde presidentens varje drag emot distrikten skär i hjärtat lika djupt varje gång. Tyvärr så ges alldeles för lite tid framför kameran till Woody Harrelson, som återigen spelar Haymitch. Hans coachroll minskar i denna film och ger honom mindre tid med Katniss än tidigare, vilket är väldigt synd. Varje gång Harrelson kommer in i en scen så ökar filmen dragkraft omedelbart, flera scener med honom och Lawrence hade inte skadat.
Mockingjay Part 1 är en väldigt stark tillgång till Hunger Games-serien. Är det den bästa filmen i serien? Nej. Men den ger något annorlunda som vi inte har sett förut. Den utforskar ny mark och ger oss en utmärkt förhandstitt på den sista filmens revolutionstider. Dåligt eller bra, den ger en ny sorts spänning som vi inte har sett tidigare och som kommer att utvecklas i Part 2!
The Hunger Games: Mockingjay – Part 1 – 4 av 5 små fågeltecken.
Lars Linell säger:
Bra ! den måste jag se!
Ett råd: Använd aldrig svärord eller slang slentrianmässigt i en text. Undantag när de används i citat. Det blir inget bra språk.