Har du inte sett den?

OM DU INTE BLÖDER SÅ GÖR DU DET FEL.

Varför ska man gå och se en trumfilm med killen från Spider-Man? Svaret är mer självklart än vad det borde vara.  

Den entusiastiske Andrew Neiman, spelad av Miles Teller (Divergent, The Spectacular Now), går på Shaffer Music School i New York för att bli den bästa trumspelaren i världen. När han blir insläppt i Mr. Fletchers klass hoppas han att drömmarna ska närma sig verklighet. Denna klass innehåller de studenter som verkar mest lovande på skolan. Klassen leds av läraren Terence Fletcher, spelad av J.K Simmons (Spider-Man, Juno), som har den mest energiska utbildningsmetoden i landet. Han har full kontroll på sin klass genom att då och då skrika dem rakt i ansiktet eller till och med slå dem. Han anser sig vara en vägledare åt eleverna, att hans lärarmetod är vad som kommer få dem att uppnå storhet. Andrew blir besatt av att vinna Fletchers tillit och tycke och kämpar dag och natt med att bli så bra som möjligt på sitt trumspelande. Detta psykologiska spel mellan lärare och elev trappas upp och blir mer och mer intensivt. 

Den intensiva spänningen i denna film är utan dess like. Man slappnar aldrig av. Jag hade på riktigt ont i benen efter att ha spänt mig så mycket när jag hade sett den här filmen. Det är konstant något som händer som får en att bli mer och mer indragen och gör filmen mer och mer spännande. Både skådespelarna och regissören (och musiken!) gör detta till en resa man aldrig kommer att glömma. 

Jag vet inte om den nya Fantastic Four kommer vara bra, men jag har större förtroende för filmen nu när jag vet att Miles Teller (som spelar en av huvudrollerna) är fantastisk! Denna spegling han gör av en ung man som verkligen vill bli bäst och kommer göra vad som helst för att nå dit är perfekt. Entusiasmen hos denna människa är enormt stor. Det enda han ser framför sig är målet, och han kör rakt mot det. Att vilja nå sin dröm är aldrig lätt, men att kämpa för det så hårt som denna karaktär gör är precis vad som drar in tittaren med järnklor. 

Det är inte bara Miles Teller som är bra i den här filmen; J.K Simmons är bättre! Hans framträdande som den ilskne och intensiva Fletcher är en av de bästa jag någonsin har sett. Han levererar varje rad med kvickhet och styrka. Hans säkerhet i den här rollen är helt otrolig, han lever sig verkligen in i denna elaka karaktär och driver honom rakt in i kaklet. Samtidigt som man hatar honom för vad han gör mot Teller’s karaktär så älskar man fortfarande honom för att han är så otroligt duktig! Jag skulle kunna se en hel film med bara Simmons som kastar stolar mot folks huvud. 

Kamerahanteringen i denna film är även enormt bra. Den stadiga fokus-hanteringen är magnifik, det är tydliga skiftningar som aldrig går fel och som ständigt tillför djup. Den närgångna karaktärsspeglingen är banbrytande då den ger en slags inblick hos människorna och låter oss se deras reaktioner klart och tydligt. Allt med denna films regi är fenomenal. Det är inte bara kameran som används rätt, manuset är nästan helt fläckfritt! Förutom en brist på mer djupgående insikt hos fadern (spelad av Paul Raiser) så anser jag att Damien Chazelle har fått till ett perfekt manus. 

Teller och Simmons gör ypperligt underbara speglingar i denna film och regissören tillför en spänning jag aldrig sett förr. För att vara en så simpel grund till en film så utvecklas den till något mer, något fantastiskt! 

Whiplash - 5 av 5 blodiga trumset. 

Av Albin Sundberg.